Temat på tapeten är fantasy denna gång. Spontant känner jag: kul! Fantasy är en ganska omstridd genre som inte alltid har haft en särskild hög status, men idag är den i princip mainstream. Vi ser alver, trollkarlar och drakar i allt från tv-serier, filmer och stora konvent.

   

Så varför tycker vi om fantasy? Jag tror att jag försätter mig själv i en klurig sits om jag ska försöka besvara denna fråga … Men istället skulle jag vilja belysa frågan med en observation. Det finns, och har länge funnits, en tanke om fantasy som en flykt från verkligheten. Fantasy ger oss en oändlig rymd av helt nya, osannolika världar. Det är ju just det osannolika som lockar; hur ser egentligen en värld ut som innehåller magi, varulvar eller jättar? Hur känns det att rida på en kentaur eller slåss mot ondska? Bara fantasin sätter gränserna! Och vem har inte någon gång velat hoppa in i J.K. Rowlings värld för att testa på en patronusbesvärjelse, eller dyka in i Game of Thrones för att spetsa Geoffreys hjärta på ett rostigt grillspett? I kontrasten till vår egen värld fyller fantasy en slags tillfredsställelse som kan färglägga en annars ganska så trist vardag.

Men! Sen har vi ju de som tycker att verklighetsflykter är dåliga för oss. Att de som tillåter sig att sjunka in i dessa otroliga världar bara blundar för den realistiska och ibland smärtsamma verkligheten. Eller att fantasy bara är till för att underhålla och distrahera oss från annat … MEN! (Visst bygger jag upp en fin spänning här, va?) Jag blev så glad när jag fick höra en intervju på podden Bladen brinner med författaren Cornelia Funke, som bland annat har skrivit Bläckhjärta. Hon menar att fantasy faktiskt kan föra oss närmare verkligheten. Genom att sätta oss in i andra världar och ifrågasätta dem, kan vi även börja ifrågasätta hur vi betraktar vår egen verklighet. Fantastiska världar som är versioner av vår egen.

Efter att ha varit på en fantasykväll arrangerad av Medelhavsmuseet blev denna tanke desto mer övertygande för mig. De gav flera exempel på hur en kunde finna bitar av vår egen historia inbäddad i fantasyvärldarna. I Game of Thrones kan Lannisters tolkas som vår egen kungaätt Vasa, medan Starks motsvarar Sturarna, och ”Valyrian steel” kunde vara syriska svärd (förr i tiden var just syriska svärd det finaste och bästa en kunde ha). På det här sättet kan fantasy öppna upp ögonen för vår egen historia.

Med det sagt ska ju fantasy också betraktas som en egen genre i sin egen rätt. Och den börjar blomma upp allt mer, även utanför nischade kretsar. Genom att fantasy har tagits upp av en masskultur, med filmatiseringar av J.R.R. Tolkiens verk som exempel, kan genren nå ut till fler människor. De finns de inbitna fantasyfansen, de som kanske intresserar sig en del men inte gjort någon djupdykningen än och de som bara gillar någon enstaka tv-serie eller bok. I vilken nivå man än identifierar sig med, kan fantasy vara ett sätt att få fly undan grå vardagsrealism, att ifrågasätta verkligheten eller bara att få bli underhållen helt enkelt.

Sandra Fröjd är en 23 år gammal litteraturvetare och jobbar just nu både på Ekerö bibliotek och som frilansande lektör för Semic förlag. Ibland skriver hon även för Tidningen K :)

Om Skribenten

mm

Vi har några skribenter som vi gillar riktigt mycket och som ibland, då och då, kommer publicera sina texter här. Håll utkik! :)