Att påstå att Hampus Nessvold har många järn i elden framstår som en grav underdrift. Han är parhäst med William Spetz i P3. Hans singel Thinking out loud närmar sig 300 tusen spelningar på Spotify och han florerar flitigt på flera youtubekanaler. Vi fick en stund i Hornstull med det småländska stjärnskottet för att prata om något som tycks vara en hjärtefråga: psykisk ohälsa.

Tidigare har han haft uppdrag som ambassadör för den ideella organisationen Tilia som verkar mot psykisk ohälsa. I programmet Tänk till snackar stress som visas på Youtube pratas det bland annat panikångest, sömnsvårigheter och frågan reds ut huruvida man kan dö av ett brustet hjärta eller inte.

– Jag vill bara att ämnet ska komma upp till ytan.

– Psykisk ohälsa är en jätteviktig fråga. När jag fick chansen på Sveriges största mediahus ville jag dra mitt strå till stacken. Jag är inte kunnig på området och vill inte bli opinionsbildare, jag vill bara att ämnet ska komma upp till ytan.

I sitt engagemang är han själv utlämnande. På sitt Instagramkonto kan han skriva om ångest och nedstämdhet. När han får frågan om hur responsen brukar vara plockar han upp sin telefon och visar en bild från P3 Guldgalan. Den har han publicerat ett par dagar efter festen och då är ångesten ett faktum. Han skriver att han valt bilden för att påminna sig själv om att han snart igen är den glada killen på bilden. Kommentarerna är fyllda med hjärtan och styrkekramar.

-Jag mår bättre när jag ser sånt här, då känner jag mig mindre ensam i min ångest, säger han och visar en stöttande kommentar.

Foto: Emma Svensson/Studio Emma Svensson

Foto: Emma Svensson/Studio Emma Svensson

Han pratar lätt och obehindrat om ångesten. Hur han kan vakna med den, bli bättre och strax därefter bli ångestvriden igen.

Hur hanterar du ångest?
– Jag kan pressa fram gråt genom att lyssna på sorgliga låtar och sedan däckar jag på soffan som efter ett träningspass. Men framför allt pratar jag med mina fina vänner som stöttar. Det behöver inte alltid vara någon professionell person, det kan räcka med att prata med någon närstående. Jag visar mig sårbar och jag vet att det hjälper mig.

– Jag visar mig sårbar och jag vet att det hjälper mig.

Tonåren beskriver han som jobbiga. Under högstadiet hade han en machoperiod men den skakade han av sig på gymnasiet då han var den enda killen i klassen.

– Då blev jag den mjukis som jag är idag, säger han och skiner upp i ett leende.

Även om han kunde lägga machorollen på hyllan så brottades han med känslan av att inte passa in i normen. Han gick i terapi, vilket han verkar vara tacksam för idag.

– Det gjorde att jag fick sundare ideal och det var väldigt skönt att få så tidigt.

Om du fick säga något till dig själv som 15-åring, vad hade det varit?

– Om tio år vill jag antagligen säga samma sak till den jag är idag: Ta det lugnt, det kommer att bli bra och stressa inte.

Om Skribenten

mm

Är en tjugonioårig göteborgare i Stockholm. När jag inte skriver för Tidningen K gillar jag att sitta nånstans. Till exempel på min häftiga cykel eller på café. Väldigt gärna sitter jag försjunken i nån bok jag tycker mycket om. Hör hemskt gärna av dig vid frågor eller funderingar!